Ett inslag i debatten står de politiska ungdomsorganisationerna för när de anser att vi inte har råd med nuvarande pensioner. Och att de uttrycker oro för att de, när de når pensionsåldern inte får den pension de skulle ha rätt till.
I detta sammanhang är det bra att påminna om en del reformer som nuvarande pensionärsgeneration har gjort i akt och mening att göra det bättre för kommande generationer.
Studietiden räknades inte tidigare som pensionsgrundande, inte heller föräldraledigheten. Båda räknas nu. När till exempel jag var ung och arbetade (och betalade av på studielånet) så började pensionen räknas först från 23 års ålder. Nu är det 18 år som gäller. Jag var hemma tre år med vår son – år som inte räknas som pensionsgrundande. Jag studerade några år – inte heller de åren var grund för pension.
Detta innebär att cirka 10 år av förvärvsarbete/föräldraledighet/studier inte hade någon betydelse för kommande pension. Det är annorlunda nu och det är bra.
Pensionssystemet behöver givetvis hela tiden ses över – inte för att göra det sämre för någon utan tvärtom. Det är bra med diskussion och det är ännu bättre med en diskussion som bygger på fakta. Likaså är det bra att i detta fall se litet tillbaka på hur pensionssystemet har utvecklats och fått nya ingredienser.
Jag kan inte se eller förstå att det skulle finnas en konflikt mellan nuvarande pensioner och kommande. Tvärtom!
Diskussionen om höjd pensionsålder är också här. Vi lever längre och redan nu finns det många som gärna arbetar efter uppnådd pensionsålder. MEN: det är inte så attraktivt rent ekonomiskt som det kunde vara. Skattepolitiken är ett instrument som kan vara bra att använda för att locka till en längre arbetskarriär. Likaså kunde flexibilitet i arbetslivet vara positivt. När man är till exempel 68 år kanske man inte behöver jobba varje dag eller åtta timmar om dagen. Det är bra med alternativ! Och det är bra med debatt och diskussion som bygger på fakta.