De flesta svenskar 50+ lär ha läst något av emigrantförfattaren Kallifatides. Och känt beundran över hans fantastiska svenska. Finland började han besöka en bit in på 1980-talet.
– Då var det högkonjunktur för mina böcker även i Finland, Jag blev överraskad av det väldigt positiva bemötande jag fick. Nästan omgående blev jag bekant med kollegor som Henrik Tikkanen, Bo Carpelan, Christer Kihlman och Claes Andersson.
Fick du även finskspråkiga författarkontakter?
– Ja, Pekka Tarkka som var den tidens ledande litteraturkritiker presenterade mig för flera. Men namnen minns jag inte längre
Med Henrik Tikkanen kom Theodor Kallifatides att utveckla en alldeles särskild vänskap.
– Jag läste några av hans böcker och tyckte det han skrev var underbart. På den tiden var jag redaktör för Bonniers Litterära Magasin och jag såg till att Henrik fick träffa förläggaren Åke Rundqvist. Efter fem minuter var de båda herrarna goda vänner och böckerna började så komma ut på Bonniers.
Theodor Kallifatides har författat runt 35 böcker. Några har Henrik Tikkanen illustrerat – bland annat “Mitt Aten” och “Den sena ankomsten : skisser från Grekland”.
– Henrik var en fantastisk tecknare och vi blev som bröder för varandra. Han var fantastiskt vänlig och en god kamrat.
– När han druckit kunde han bli lynnig och arg. Men det är snarare sådant jag hört av andra än själv upplevt.
Under en rad år hyrde Kallifatides en skrivarlya på Söder i Stockholm. Men efter 70 fyllda sade han upp den och inspirationen tröt.
– Jag trodde inte jag kunde skriva längre. Men så reste jag och min fru Gunilla till min forna hemby Molai på Peloponnesos, där jag fått en skola uppkallad efter mig.
Eleverna framförde en uppsättning av Aischylos.
– Där och då inträffade ett mirakel, plötsligt blev det grekiska arvet levande inför mina förvånade ögon. Så tänkte jag “Det är det vackraste språket i världen att arbeta med, varför då skriva på svenska?”.
Tidigare hade Kallifatides översatt sina svenska böcker till grekiska. Nu vände han på steken.
– Boken “Akoma mia zoi” skrev jag på grekiska och översatte först därefter till svenska med titeln “Ännu ett liv”.
Att samtala med Theodor Kallifatides är ett intellektuellt äventyr. Hans svenska kan ibland upplevas som en smula arkaisk, precis som finlandssvenskan. Uttalet har en omisskännlig grekisk arom.
– Det varken vill eller kan jag ändra på. Mitt hjärta slår på grekiska.
Kallifatides har vid olika tillfällen uppträtt som en apologet för den nordiska välfärdsmodellen.
– I Grekland är man som gammal mycket mer beroende av sin släkt eller vänner för vård.
Till Sveriges nackdelar hör idén att den som fyllt pension också automatiskt mister tankeförmågan.
– I Sverige är man väldigt fixerad vid det här med att bli gammal. Då blir man nästan automatiskt “utskriven” från allting. Jag har förlikats med det, blir du gammal här är det fattigstugan eller ättestupan…
Men visst finns det ännu också glädjeämnen i Kallifatides liv.
– I Spanien har jag vid det här laget 13 volymer utgivna. Samtliga säljer bra och det gäller även för Sydamerika, USA samt Portugal och Italien.
När God Tid nyligen besökte Athen kunde vi konstatera att boken “Mitéres kai gioi” (“Mödrar och söner”) låg i skyltfönstret på en centralt belägen bokhandel.
– Den grekiska utgivningen har varit något av en olycksfågel för mig. Min sista grekiska förläggare dog och förlaget gick i konkurs. Bankerna som lånat ut pengar tog alla böcker i beslag och måste enligt grekisk lag bränna dem.
– Men nu har jag en ny förläggare och det verkar som att flera av mina böcker kommer ut på grekiska.
Den sista, inte senaste, boken Kallifatides gett ut heter “Kärlek och främlingskap” (2020).
– Den fick bra recensioner och sålde hyggligt.
Något mer ur den kallifatidiska fataburen är inte att vänta. Och han lär varken besöka Finland eller Grekland igen.
– I mars fyllde jag 88, det är en aktningsvärd ålder. Många av mina vänner har redan gått bort. Jag orkar inte med några längre resor.
Just denna dag ska det dock bli en, om än kort, resa.
– Mitt yngsta barnbarn är 14 och hon har en fotbollsmatch i Åkersberga, 50 kilometer utanför Stockholm. Hon betyder mycket för mig och även om snön yr idag vet jag att min gamla Volvo är att lita på!